Då var jag här igen

Efter lite påtryckningar från Madde om att jag inte bloggat sedan Norges nationaldag får jag väl ta och skriva några rader.

Plötsligt så blev det oktober och sjuttonde maj känns väldigt långt borta. Marseille och sommarvärme känns långt borta. Jag avslutade ju aldrig min berättelse om min och Linnéas resa, men den var kort formulerat fylld av vackra vyer, ruffiga gator, mat och bakverk, katedraler och stränder. Precis vad jag behövde just då.

Oktober, och jag har gått i skolan i en månad. Det trodde jag inte i maj. Jag har ju pratat länge om att utbilda mig till florist, men inte riktigt haft råd med kursavgiften. Någon gång under början av sommaren så upptäckte jag dock att de skulle starta en halvtidsutbildning och skickade med något slags skräckblandad förtjusning in en anmälan. Sedan jobbade jag  arslet av mig sommaren lång för att spara ihop pengar. Och nu skiftar jag mellan jobb och skola och försöker leva snålt (privatskolor ger ju ofta inget CSN, och så är det i detta fallet), men det är det lätt värt! Jag har ju aldrig provat på floristyrket överhuvudtaget innan utan det var verkligen bara en fixidé som jag fick. Men en bra sådan, jag trivs som fisken i vattnet. Just nu jobbar vi med begravningsdekorationer och jag tänkte ta vara på de kunskaperna nästa gång jag åker hem och tillverka något till morfars grav och till kyrkogården i Gävle där gammelmormor och gamelmorfar vilar. Det känns fint att kunna göra något själv, istället för att köpa färdiga produkter.

Har en ny lurvboll till katt hemma. Aslan heter han, och han närmar sig fyra månaders ålder. Han är bedårande söt och otroligt jobbig – precis som kattungar ska vara. Doris var på rymmen i somras och kom förvisso hem igen, men hon ville inget hellre än att få komma ut och springa av sig. Till slut fick hon flytta till Mölndal till en ny matte och hon verkar nu otroligt nöjd med att ha fått en massa springyta och dessutom en liten vovve till bästis. Hon har ju alltid trott att hon är en hund, så det måste ju passa henne utmärkt. Jag är så glad att hon verkar ha det bra.

Sen lyckades jag ragga upp en bestman på ett bröllop, och idag har jag och Rickard stått ut med varandra i tre månader. Ganska bra jobbat, vi är ju rätt jobbiga båda två.

Ska göra mitt bästa för att hålla uppe bloggandet igen. Jag har ju för övrigt flyttat också! Det ska jag berätta om en annan dag.

Ciao!

Marseille – resan dit

Göteborg Central, söndag eftermiddag
Jag och Linnéa möts upp på Nils Ericson-terminalen. Inser att jag glömt köpa skavsårsplåster. Vi tar oss till Apoteket och införskaffar tandkräm och sånna där öronproppar som hjälper mot smärtande öron på flyget. Börjar gå tillbaka mot terminalen. Inser att inga skavsårsplåster inhandlats. Återvänder och åtgärdar. Antal skavsårsplåster använda under resans gång: 0.

Flygbussen
Knölar oss in bland alla andra Frankrikeresenärer. När vi väl tagit plats börjar Linnéa frenetiskt leta efter sitt bankkort som verkar ha sprungit bort. Även jag blir lite svettig när hon efter enträget letande fortfarande är tomhänt. till slut går hon fram i bussen och hittar det liggandes vid väskorna. Pjuh.

Göteborg City Airport
Linnéa hittar en fransk parlör. Vi köper den och skrattar lite åt oss själva, vi kommer ju förmodligen inte ha användning för den. (Fortsättning följer längre fram.)

Flygplanet
Linnéa lugnar mig med fraser som ”Men man dör ju iallafall direkt om man kraschar.” Vi inser att våra geografikunskaper är katastrofala då vi inte kan placera en enda stad vi flyger över. Jag lyssnar på Veronica Maggios nya skiva. Linnéa skriver dagbok. Vi sover. Sen är vi framme.

Flygplatsen, Marseille Provence (nu är det natt)
Vi frågar informationspersonalen efter en bankomat och de svarar på utmärkt engelska. Det känns tryggt att fransoserna äntligen börjat lära sig andra språk än det egna. Vi letar upp flygbussarna och fastnar mellan två chaufförer som skickar oss fram och tillbaka mellan bussarna, endast pratar franska och inte alls verkar förstå att vi inte gör det. Till slut viftar den ena chauffören bort oss och den andra får så gott lov att ta oss ombord. Vi kommer till slut fram till Marseille.

Marseille
Vi anländer till centralstationen och försöker leta oss ut till en marmortrappa med 120 steg. Inte så svårt att missa, kan man ju tro, men efter en stund gav vi upp och tog oss istället ner i tunnelbanan. Går fram till Marseilles motsvarighet till mig (en tjej som säljer biljetter till lokaltrafiken) och ber om två tredagarskort. Hon förtstår absolut ingenting. Efter en stund hämta hon en kollega som kan lite lite engelska och till slut har vi benat ut vad det är jag vill ha. Här börjar jag inse att info-personalen på flygplatsen och som pratade engelska var undantag och inte regel. Vi letar upp rätt tunnelbana och gläds lite åt den fantastiskt plastiga brun-orangea inredningen. Två hållplatser senare kliver vi av, blir lite skrikna på av franska osäkra tonåringar och letar oss upp på gatuplan igen. Vi står nu i en hamn med knapphändiga instruktioner på hur man tar sig vidare, och de enda skyltar vi ser visar vägen till teatern, operan och något muséum. Det känns förvisso kulturigt och bra men det är ju inte dit vi ska nu. Med lite hjälp av lokalbefolkningen hittar vi dock ganska snabbt till vårat hostel Hello Marseille där den väldigt trevliga personalen visar oss runt och installerar oss på rummet som vi delar med ett gäng andra just nu sovande människor. Godnatt sa vi, och somnade snabbt och tungt.

Jomensåatte

Ikväll har jag inte så mycket att göra, men lyckas ändå aldrig riktigt ta tag i aktiviteten som är att gå och lägga sig. Istället slöchattar jag med systeryster och andra människor på Facebook, roar mig med någon fånig spådoms-app och funderar på hur den närmaste tiden ska se ut.

Spådomsappen har gett mig följande visdomsord:

1. En person vill hejda din framfart men du vet hur man vinner spelet.
2. Du vill vara kreativ och smart. Ta en promenad när du kört fast.
3. Oroa dig inte. Det finns en lösning på allt.

Känns rätt betryggande ändå. Jag gör som jag vill och promenerar en stund, och vipps så kommer jag inte behöva oroa mig för något! Allt kommer att bli precis som jag hoppas och vill ha det. Fint. Finemang. Fina fisken. Finfint. Vet inte exakt vilket spel som det syftas på, men om det är det välkända Spelet så är det ju bra, för det har jag aldrig varit någon fena på. Handlar det helt enkelt om brädspel är jag ju inte förvånad, det är ju en bit kaka för mig vanligtvis!

Åh, jag borde verkligen gå och lägga mig. Inget gott kan komma ur det här ofokuserade inlägget. Men så känner jag mig också lite ofokuserad idag. Nåja, jag har hunnit med rätt mycket sedan jag vaknade av väckarklockan vid nio imorse. Packat en massa, köpt en soffa (en grön!) med tillhörande fåtölj (också grön alltså!), ätit sushi, spelat tv-spel, sjungit lite, promenerat lite, skrivit lite, pratat en del i telefon, druckit läsk, planerat morgondagen och… ja, det var nog det. Fick sällskap av Anton genom det mesta, och det var ju trevligt. En annan trevlig person är Linnea som återvände till Gbg efter en vecka i Gävle idag, så henne ska jag på date med imorgon. Lite avis är jag nog, jag vill också åka hem några dagar. Men det får komma sen, helgerna är så uppbokade nuförtiden. 

Nej, nu får det vara nog med detta tramset. God natt god natt.

Minnen

Jag packar upp mediciner, plåster och badrumssaker i grovköket. Skåpen känns helt enorma. Jag behöver inte ha en massa blandade saker intryckta i en garderoben någonstans. Jag kan ha ett medicinskåp. Eller åtminstone en hylla. En annan hylla för oöppnade schampo-, balsam- och tvålflaskor.

Köket. Hänger upp några tavlor för att dölja de fula spackelfläckarna. Vi säger att vi målar om det där snart. Det gjorde vi aldrig. Det syntes ju ändå inte bakom farmors broderade frukttavlor. Köksskåpen fylls av porslin som har stått oanvänt i kartonger sen jag började samla på mig saker för fem år sedan, och lite loppisfynd från Kungälv.

Vardagsrummet. En soffa har redan hunnit gå sönder, fått armstödet brutet, under frakten för en vecka sedan. Jag och Fredrik försökte under ett besök för någon dag sedan med våra väldigt tveksamma kunskaper inom möbelreparation att åtgärda problemet. Vi rev upp innertyget och spikade fast en metallplatta för att hålla ihop den trasiga brädan. Vi tänkte att förhoppningsvis håller det, om ingen får för sig att sätta sig just där.

Sovrummet. Jag lyckades på något vis sätta ihop en hel dubbelsäng själv, trots att IKEAs instruktioner var tydliga med att man måste vara två. Men jag orkade inte vänta till eftermiddagen, jag var ju ledig och ville få allt klart! Så man kunde börja bo!

På måndag är det dags igen. Jag kommer stå och förundras över att jag är i en helt främmande lägenhet som plötsligt ska bli hemma hos mig. Det ska bli så jäkla spännande. Idag ska jag köpa möbler (ja, om jag nu lyckas hitta några fina), och det enda jag vet är att jag aldrig tänker ha en vit soffa igen. Det slutar bara med att de är fulla med katthår, akvarellfärg och tomatsås. Kanske borde jag sikta på någon slags mosaikmönstrad historia denna gång, för att vara på den säkra sidan.

Och så var det påsk

Stan blev så tom och så överbefolkad på så kort tid. Borta var större delen av min bekantskapskrets, och istället dök turisterna upp. Med tanke på att jag bor i Göteborg så känner jag rätt få göteborgare, och således tog de flesta av mina vänner sitt pick och pack och åkte hem till sina familjer över påskhelgen. Inte riktigt alla dock, som tur är!

Det har verkligen varit uteserveringarnas tid på sistone. Man får ju inte nog av att sitta utomhus såhär under försommaren. I förrgår hängde jag med Linnea på Fröken Ohlsson och igår med Hence på Café Cello. Good times! Idag blev det en glass vid Operan med Jonas. Jag gillar verkligen den platsen. Eller, jag gillar egentligen alla platser där man kan sitta och blicka ut över vattnet. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle vilja bo i en stad som inte har tillgång till åtminstone en sjö i Vänern-storlek. Och allra helst ska det ju vara ett hav. Det ger en sån frihetskänsla att se vatten.

Imorgon har jag en elvatimmarsdag på jobbet. Om takten på Drottningtorget är densamma som den var på NE-terminalen idag så lär dagen gå både väldigt fort och vara väldigt slitsam. Förhoppningsvis är folk iallafall lika glada som de var idag, jag såg inte en enda sur min trots att bussarna var så överfulla att folk fick vänta två timmar på nästa när det inte kom någon extrabuss. DET, mina vänner, säger en del om solens effekt på människor!

Fortfarande har jag inte packat ner något i mitt rum. Som tur är är alla saker på vinden åtminstone ordningsamt lagda i kartonger som är staplade i en prydlig hög. På söndag är jag ledig, då kanske jag faktiskt tar tag i det hela. Det närmar sig..!

Mardrömmar

Igår efter jobbet var jag trött och bestämde mig för att ta en tupplur, modernt kallat Power Nap. Men det blev inte riktigt den rofyllda stund jag tänkt mig.

Jag somnade, eller åtminstone nästan. Jag drömde åtminstone, och i drömmen låg jag i min säng när en vän kom för att hälsa på. Det var av någon anledning väldigt viktigt att jag vaknade för att kunna gå upp och träffa den här personen, men det gick inte. Jag tog mig upp ur sängen men somnade hela tiden om. Jag försökte öppna ögonen men lyckades aldrig få upp dem helt innan ögonlocken tugnt föll ner igen. Jag lyckades på något vis i någon form av halvsovande dvalatillstånd ta mig in till vardagsrummet, men det var som att hjärnan bara var halvt med, att den slog av var och varannan sekund. Och jag ville så gärna vakna. Jag ville så väldigt gärna vakna. Det var otroligt ångestfullt och jag kände att något skulle gå så väldigt fel om jag inte vaknade någon gång.

Till slut vaknade jag på riktigt. På mitt rum, i min säng. Och det var en sån lättnad. Jag var vaken, på riktigt! Jag skulle inte sova för resten av mitt liv. Kände mig dock inte så utvilad så jag bestämde mig för att sova en stund till – utan jobbiga drömmar. Och vad händer? Jag är tillbaka i exakt samma dröm, i exakt samma situation. Och jag är dessutom så otroligt medveten om att jag drömmer och om att jag vill vakna på riktigt och komma ifrån drömvärlden. När jag till slut vaknade igen ville jag inte somna om, och jag hade en hemsk nackspärr som jag måste ha spänt mig till. Jag har googlat lite på det här fenomenet och funderar på om det kan vara detta som kallas lucida drömmar. När man är i ett tillstånd mellan sovande och vaken och ens drömmar mer känns som hallucinationer, och där man själv vet att man drömmer. Om man kunde lära sig kontrollera detta så skulle det ju vara otroligt häftigt, men i det här fallet var det bara hemskt.

Det fick mig att minnas en natt hemma hos Emma i Säffle. Jag var lite allmänt seg och utmattad känslomässigt och vill minnas att jag hade fått något slags sömntablett för att komma till ro. När jag vaknar är det helt bäckmörkt, och jag ser absolut ingenting. Jag inser ändå, på doften och känslan av sängen, att jag inte är på mitt rum på internatet. Men jag kan inte komma på var jag är någonstans! Jag får panik och börjar fumla efter en lampa, och slår då i något hårt (snedtaket ovanför mitt huvud, men det förstår jag inte då) och får för mig att jag är instängd. Känner efter åt ena sidan och slår handen i en vägg. Jag hinner nästan börja gråta innan jag får tag på något som måste vara en sladd och lyckas hitta strömbrytaren till sänglampan. Jag har aldrig varit så lycklig över en gnutta ljus! Så fort rummet lystes upp så insåg jag vart jag var någonstans, och jag kunde somna om. Efter det har jag aldrig tagit några sömntabletter.

Förhoppningsvis blir nattens sömn något mer avkopplande!

Nu kan det bara bli bättre

Dagens händelser:

1. Väcktes av en ihärdig väckarklocka 06:00.
2. Upptäckte att det var slut på både bröd och müsli.
3. Lade mig och halvsov i en halvtimma till.
4. Försökte klä på mig. Hittade en hårsnodd i min strumpa. Märkligt.
5. Borstade tänderna, fräschade till mig. Morgonsysslor.
6. Försökte ta på mig ytterkläderna. Hittade ett BH-band i skon. Vad händer?
7. Tog mig ut i trappuppgången. Halkade i trappan och kanade ner steg för steg tills jag var på golvet. Räddade telefonen, men inte mig själv. Har nu ett gäng otrevliga blåmärken.
8. Kom till jobbet. Spillde ut ett glas vatten över kassan.

Nu får den här dagen snart ta och rycka upp sig!